Verksamhetsbesök på Noaks Ark

Frivilligorganisationen Noaks Ark som arbetar med hivprevention visade sina lokaler och berättade om sitt arbete för tre sverigedemokrater från tre olika politiska nivåer; Jag själv, riksdagsledamot, Jens Leandersson, regionråd och Helmuth Petersen, oppositionsråd Trelleborg. Efter en rundvisning av lokalerna så satt vi ned och diskuterade Noaks Arks arbete och vad vi kan bidra med politiskt sett. eMargareta Lopez som är verksamhetschef berättade om behovet av att göra hivtestning mer lättillgängligt, både av den anledningen att sen upptäckt av hiv medför sämre behandlingsprognos och onödigt lidande men även för att förhindra eventuell smittspridning. Det finns snabbtest som är tillförlitliga och som borde göras lättillgängliga för att öka möjligheten att testa sig.

Anna Christensen som arbetar som informatör berättade om sitt arbete med att utbilda anställda inom hemtjänsten om hiv och hepatit. Behovet och efterfrågan från skolan att utbildas och öka kunskapsnivån är stor men det saknas resurser för att möta behovet. Förhindra smittspridning och förebyggande arbete i hur man skyddar sig själv och andra mot viruset är viktigt liksom öka kunskapsnivån för att förhindra stigmatisering och diskriminering av hivpositiva.

Från vår sida var det positivt att öka kunskapsnivån och få en inblick i Noaks Arks arbete. Från deras sida var det betydelsefullt att knyta kontakt med politiker och inte minst visade vi att SD-politiker är intresserade av alla samhällsfrågor. Vi fick med oss en positiv bild av verksamheten och lämnade en positiv bild av politiker från Sverigedemokraterna efter oss.
Annonser

Debatten i kammaren

I går debatterade jag ”Utbildning för barn som vistas i landet utan tillstånd”. Förslaget handlar kortfattat om att:
Barn som vistas i Sverige utan tillstånd ska ha i huvudsak samma rätt till utbildning som de barn som är bosatta i landet. Det gäller utbildning i förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola, sameskola, gymnasieskola och gymnasiesärskola. Det finns i Sverige en generell rätt till utbildning för alla barn, men denna rätt har hittills inte omfattat barn som vistas i landet utan tillstånd.

Rätten till utbildning ska inte medföra någon skolplikt för dessa barn. Kommunerna ska inte vara skyldiga att informera barnens föräldrar om rätten till utbildning i förskoleklass. Barnen ska ha rätt till utbildning i gymnasieskola och gymnasiesärskola om de påbörjar studierna före 18 års ålder.
Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2013. Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag med en mindre teknisk justering.

Du kan se mitt anförande här.

För dig som vill läsa anförandet så lägger jag upp det i sin helhet här:

Herr talman!
Jag vill börja med att yrka avslag på propositionen. Jag ska försöka förklara varför jag menar att förslaget i mina ögon är fullständigt galet, ogenomtänkt och riskerar att skapa fler problem än vad det löser. Det är ett känsligt ämne att debattera barns rättigheter, särskilt när det handlar om barn som vistas illegalt i Sverige. Jag vill dock poängtera att barn naturligtvis aldrig är ansvariga för sina föräldrars handlingar och inte heller ska straffas för vad föräldrarna gör. Barn som på grund av sina föräldrars val befinner sig illegalt i Sverige lever ständigt med risken att utvisas, vilket gör att många barn i dag mår väldigt dåligt. De lever gömda, de lever i hopplöshet, extrem osäkerhet och ovisshet. Det är dock viktigt att poängtera att det i någon mening faktiskt är föräldrarnas oansvariga agerande som gör att barnen mår dåligt. Jag tycker att det är orimligt att lämpa över ansvaret för barn som mår dåligt på en redan hårt pressad lärarkår. Lärarna hamnar i en situation där lojalitet, moral och civilkurage sätts på spel.

Att ge barn vars familj befinner sig illegalt i Sverige skolgång riskerar, som jag sade, att leda till nya problem. Hur ska skolan hantera konflikter som fordrar att polis tillkallas? Vilka konsekvenser kan det få migrationspolitiskt men också ekonomiskt? Om lärarna misstänker att ett barn far illa, hur ska de då agera? Jag kan nämna massor av frågeställningar som detta förslag ger upphov till. En del av frågorna besvaras naturligtvis i betänkandet, men inte helt sällan med rena antaganden.
I propositionen står följande angående fördelarna med att låta barn till illegala ha rätt till skolgång:
”Att barnen går i skolan innebär dessutom att de får en kontinuerlig kontakt med vuxna personer utanför den egna familjen, som har möjlighet att upptäcka om barnen far illa och i så fall gripa in och vidta nödvändiga åtgärder.”
Det är naturligtvis jättebra, men det är väldigt lätt att glömma bort det dilemma som skolpersonalen utsätts för. Ringer de polis och meddelar myndigheter och påtalar sina misstankar riskerar kanske barnet och familjen att utvisas. Konsekvensen av detta blir någon form av moment 22. Det riskerar att leda till att bedömningar kanske görs annorlunda än om det var ett barn som har legal rätt att vistas i landet. Man kanske i någon mening lägger ribban lite högre, vilket i sin tur leder till ökat lidande för barnet. Vi hinner inte agera i tid. Detta är en farhåga som har tagits upp tidigare.
Jag tycker det är bra att dessa barn får kontinuerlig kontakt med vuxna utanför den egna familjen, jag tycker verkligen det.
Men vi får inte heller glömma bort att dessa barn får rätt till skolgång, men de kommer inte att omfattas av skolplikten. Jag tänker fortsätta på temat antagande, så jag antar att det är just de barn som vi verkligen behöver hjälpa som inte kommer att komma till skolan.

Herr talman! Som jag sade tidigare besvaras många av frågorna med antaganden och ganska så svävande svar, till exempel när det gäller vår fråga om de migrationspolitiska och ekonomiska effekterna. När jag började titta lite närmre på källhänvisningar och utredningar som ligger till grund för betänkandet insåg jag att allting spricker som troll i solsken. I utbildningsutskottets betänkande står det:
”I motionen nämns migrationspolitiska och ekonomiska effekter av förslagen i propositionen. Utbildningsutskottet finner ingen anledning att ifrågasätta regeringens bedömning att förslagen i propositionen får små eller inga konsekvenser för det antal personer som vistas i landet utan tillstånd. De två utredningar (SOU 2007:34, SOU 2010:5) som ligger till grund för propositionen har kommit fram till att det inte finns något säkerställt samband mellan en ökad rätt att ta del av sociala förmåner och antalet personer som vistas i landet utan tillstånd.”
Utskottet lutar sig således mot regeringen som hänvisar till två tidigare utredningar. Och det är i sak ingenting konstigt, men som den nya ledamot jag är i utskottet blev jag lite nyfiken på vad dessa utredningar verkligen kommit fram till och vad de säger, så jag grävde lite vidare. Mycket riktigt står det att det inte finns någon undersökning eller något säkerställt underlag som visar att det finns ett samband. Med det borde då saken vara klar. Men för mig som är lite vetgirig öppnar det för frågan varför det inte finns något säkerställt material.
Är det så att man kanske inte vet huruvida det får några konsekvenser eller inte? Då fortsätter jag att anta att så är fallet. Man vet egentligen inte vilka konsekvenser detta kommer att få. Jag har full förståelse för att det är svårt, om inte på gränsen till omöjligt att säkerställa sambanden. Men då är frågan: Varför skönmåla och vilseleda och inte bara skriva att i dagsläget går det inte att räkna ut det.
Jag läser vidare i texten som utredningen hänvisar till och hittar ett citat som bekräftar mitt antagande. Där står stå här: ”Avsaknaden av statistiska uppgifter om målgruppens storlek och åldersstruktur har inte möjliggjort några exakta beräkningar av de kostnadsmässiga konsekvenserna av förslagen. Av denna anledning får de uppgifter som anges och används av utredningen närmast ses som grova uppskattningar.”
Då kan man ställa sig frågan om det bara är jag som tycker det är aningen oansvarigt att hänvisa till saker som egentligen är helt utan grund. Två minus blir inte ett plus i politiken, och att vara dubbelt så moralisk är inte att vara dubbelt så bra utan snarare tvärtom.

Herr talman! Det blir många citat i dag, och jag slänger på ett till: ”I Sverige tillämpas reglerad invandring. Det innebär att personer som lever och arbetar i landet ska ha tillstånd för att göra detta. Om en person får ett avvisnings- eller utvisningsbeslut är det också viktigt att detta beslut faktiskt verkställs. Att uppehålla sig i Sverige utan föreskrivet tillstånd är i vissa fall straffbart enligt 20 kap. utlänningslagen.” Och så långt är allting bra. ”Att barnet eller barnets föräldrar i vissa fall kan göra sig skyldiga till brott genom att vistas i landet utan tillstånd bör dock, med hänsyn till de påtagliga fördelar rätt till utbildning medför för de berörda barnen, inte hindra att barnen ges en sådan rätt.” Ni hör själva hur det låter. Det kan vara brottsligt, och det kan vara straffbart, men fördelarna är så många. På vilka andra områden ska vi då tillämpa detta synsätt? I vilka andra situationer ska vi i stället för att upprätthålla lag och ordning se genom fingrarna på detta sätt? Enligt min mening är lag och ordning till för att följas, och det är just därför som jag har invändningar mot detta förslag. För mig är det helt orimligt att vi har en myndighet vars uppgift är att utvisa personer som befinner sig i landet illegalt samtidigt som vi har politiker som säger att barn till illegala ska ha rätt till skolgång. Det är ganska uppenbart att olika lagar står i konflikt med varandra. Kartan stämmer helt enkelt inte överens med verkligheten. Vi har således en myndighet som ska besluta om familjen har rätt att stanna eller inte. Vi har en annan myndighet som ska se till att de lämnar landet. Och vi har en tredje myndighet, eller i varje fall politiker, som säger att om du väljer att bryta mot vår lag ger vi åtminstone ditt barn rätt att gå i skolan, och då räknas du per automatik som bosatt i landet. Jag menar att det vore ärligare att i stället säga att man inte längre vill tillämpa reglerad invandring utan öppna gränserna helt och låta alla ta del av den välfärd som våra förfäder har byggt upp, för det är i någon mening dit vi ändå är på väg.

// Så är verkligheten mina vänner!

Nolltolerans mot nedvärderande kvinnosyn

Som ordförande för Sverigedemokraternas kvinnoförbund och riksdagsledamot är jag lättad över att Socialdemokraterna agerade mot Omar Mustafa. Samhället och de politiska partierna måste gemensamt stå upp för de grundläggande värderingar som vårt samhälle vilar på. Kvinnor, barn och mäns lika rättigheter är inget som vi ska kompromissa om. Det finns många jämställdhetsfrågor i samhället som behöver lyftas och framför allt lösas. En förutsättning för detta är att vi står enade i de här frågorna även om vi kan uttrycka oss olika och ha olika utgångspunkt.

Allt för länge har övriga partier, media och samhällsdebattörer lagt all fokus på att söka problem hos SD, ett agerande som nu inte kan beskrivas med ett annat ord än hyckleri.

Nu är det på sin plats att Omar Mustafas föregångare som ordförande i Islamiska förbundet, som deltagit vid samma konferenser med kända antisemiter, också får står till svars och lämnar riksdagen. Moderata riksdagsmannen Abdirizak Waberi är om medias rapportering stämmer, om möjligt än mer motbjudande i sin unkna kvinnosyn. Waberi menar att män inte bör ta kvinnor i hand och att ogifta män och kvinnor inte bör vistas tillsammans i enrum.

Detta är en kvinnosyn som Sverige försöker bekämpa i andra länder via olika insatser. I vårt eget land premieras det tydligen med diverse poster inom politiken.

Alla har givetvis rätt att ha vilken människosyn de vill. Men det måste finnas någon gräns för vilka sjuka idéer politiska partiers företrädare får ha, eftersom företrädarnas åsikter annars legitimeras indirekt genom förtroendeuppdraget.

För mig är det ofattbart hur tyst det trots allt varit från dessa partiers kvinnoförbund, och för den delen även från övriga. Funderar de inte en sekund över om de verkligen valt rätt parti när dess representanter tillåts att ha så udda syn på kvinnor?

Själv skulle jag inte ha suttit tyst i båten, än mindre gå ut och försvara personer med ett sådant synsätt, det kan jag lova.

Kvinnor och mäns lika rättigheter är viktiga att stå upp för, alltid och överallt. Jag vill uttrycka lättnad över att Omar avgått från sina uppdrag inom Socialdemokratin men jag vill också uttrycka förvåning och förfäran över att han ens föreslogs. Förvåningen och olämpligheten i att moderaterna inte bara föreslår och väljer in Waberi utan dessutom också låter honom sitta kar, är inte desto mindre. Alla politiska partier borde införa en nolltolerans mot nedvärderande kvinnosyn, antisemitism och rasism

Skrivkramp

Det här med att dagligen uppdatera bloggen höll inte så länge.
Jag skriver mening efter mening för att återberätta veckan som gick, men raderar lika fort igen. Trots att det egentligen finns massor att skriva om så hittar jag inte inspirationen just nu. Jag tänkte skriva om att Julia nu har gått på mammaledighet och jag saknar henne otroligt mycket och att jag önskar henne lycka till. Jag ville hälsa Olle Larsson välkommen som ersättare för Julia och jag tänkte berätta om den fantastiskt trevliga utbildningshelgen vi haft med SD-Kvinnor, men inga formuleringar blir bra. Ibland har man dagar då man helt enkelt inte fugerar lika bra som andra dagar och lite glad är jag över att inte behöva skriva något anförande i detta tillstånd. Jag ville bara visa att jag inte helt glömt bort att skriva, så nu vet ni det 🙂
Vi ses en annan dag i verkligheten 🙂

Hemma i skåne

Denna vecka är det plenfritt i riksdagen, vilket innebär att arbete på hemmaplan utövas. Så mycket ledighet har det dock inte inneburit, jag har ju en hel del att läsa in mig på i Utbildningsutskottet där jag är nyinvald.

Veckan började med fullmäktigemöte och en influensasjuk sambo vilket innebar att jag fick kliva in och ta över ansvaret och därmed också tvingades att läsa in mig även på ”hans ärende”. Som om det inte vore nog så lämnades ytteligare tre återbud, så det var bara att läsa in sig på ännu mer 🙂

Tisdagen började med gratulationer och frukost på sängen för mig, eller i alla fall kaffe och kladdkaka som dottern i smyg bakat kvällen innan när jag var på fullmäktige. Något kalas blev det dock inte eftersom sambon var sjuk, jag hade en mysig och trevlig dag i alla fall.

Nu idag så har jag suttit och tittat på eftersändningarna från senaste utfrågningen i utbildningsutskottet, suger åt mig information som en svamp just nu 🙂
Så att vara hemma innebär inte att vara ledig men jag njuter i fulla drag över att ha min familj runt mig även om jag sitter och jobbar.

Totalt onödigt vetande för er men så ser verkligheten ut 🙂

Årsmöte i Landskrona

Det händer mycket positivt på hemmaplan och det känns riktigt skoj att
komma hem till Landskrona. Jag har haft förmånen att få sitta i
valberedningen och förslaget till ny styrelse röstades igenom enhälligt.styrelse
Bra stämning är rätt ord att beskriva SD Landskrona vilket även gästande
Gustav Kasselstrand instämde i. Tidigare under dagen valdes Evelina
Rosqvist till ny lokal SDU ordförande och vid båda årsmötena var Gustav
Kasselstrand mötesordförande med den äran.

Just den positiva stämningen och stor uppslutning är det som utomstående
lyfter fram som utmärkande för SD Landskrona. Det är lätt man blir
hemmablind och tar saker för givet så det är bra med besök från utomstående
som ger sina intryck.

Det finns väldigt många som jag kunde berömt och tackat men för att slippa
risken att missa någon så tackar jag alla i SD Landskrona för det gångna
året och ser fram emot ett nytt framgångsrikt år.