Fredagstankar om Friskolereformen

I Sverige har vi ett av världens mest liberala skolsystem sedan vårt land genomgick en av de största skolreformerna någonsin, nämligen det fria skolvalet som genomfördes 1992. Systemet med ett fritt skolval är till för att öka valfriheten för elever och föräldrar. Tanken är också att sämre skolor skall bli av med elever och kanske läggas ned i förlängningen, medan nya bra skolor startas och lockar till sig elever. En så kallad självsanering av dåliga skolor.

Sverigedemokraterna har hela tiden varit skeptiska till det nuvarande systemet med friskolor. Uppdrag Gransknings program om hur friskolor väljer och sorterar bort elever ger ytterligare stöd åt denna skepsis. Vi har i dag ett system där vi inte lever upp till en jämlik skola för alla barn över hela landet. Uppdrag Granskning har visat att det är ännu mer ojämlikt än vad vi trodde och att vi snarast behöver reformera vårt system med friskolor och det fria skolvalet.

Vad har då gått så snett? Ja, faktorerna är säkert många men givet är att skolresultaten under en tid har sjunkit och fortsätter att sjunka. Detta medför såklart att föräldrar och elever söker bättre alternativ. Många skolor kännetecknas inte alltför sällan av bråk, stök och sjunkande resultat, ett tuffare och hårdare klimat med andra ord. Ett klimat och en jargong som för många är helt främmande men som tyvärr blivit allt vanligare framförallt i utanförskapsområden. Som en naturlig följd av detta väljer många lärare, elever och föräldrar friskolealternativ istället då det är kunskap och studiero man söker. Jag har faktiskt full förståelse för deras val och till viss del också för deras ”rädsla” att friskolorna så småningom också skall få ett dåligt och ohållbart arbetsklimat om de inte sorterar.
Att friskolor sorterar förvånar mig inte alls, det finns inte den kontroll som finns på kommunala skolor och man vill såklart undvika det klimat som råder på många kommunala skolor. Med detta sagt menar jag inte att jag för den skull tycker det är okej.

I förlängningen så skulle detta innebära att de kommunala skolorna endast får, låt oss kalla det för medelelever medan friskolor snarare blir elitskolor.
Antingen så väljer vi att säga att friskolor har rätt att sortera vilka elever de vill ha eller så tar vi tag i det och gör något åt problemen, men låt oss först fundera över grundproblematiken. Varför väljer så många att gå på en friskola? Vad är det som gör att arbetsmiljön på vissa kommunala skolor har blivit odräglig för såväl elever som lärare och rektorer? ”Börja inte läsa boken från mitten för då missar du oftast sammanhanget”.

Annonser

Fredagsreflektioner

Fredag kväll/natt och fotbollen är slut. Vad gör man då? Jo, man lägger sig och läser Skolinspektionens rapport ”omrättning av nationella prov inom grundskolan och gymnasieskolan”.
Rapporten pekar på att det sätts alltför generösa betyg. Det visar sig att fristående skolor i genomsnitt sätter högre provbetyg än de kommunala skolorna.
Rapporten pekar också på att pojkar, elever med utländsk bakgrund, elever vars föräldrar saknar högre utbildning och elever som är födda sent på året får för låga betyg. Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att kön, etnicitet och föräldrars utbildning spelar roll för barnens betyg, men inte minst skolformen. Är det detta som kallas likvärdig skola?

Lärarnas behörighet verkar inte ha någon större betydelse vid bedömningen men däremot så avviker lärartäta skolor mindre.
Inspektionen påtalar också att uppsatsdelarna i de nationella proven är svårbedömda, vilket är förståeligt.
Skolinspektionen föreslår därför att Regeringen överväger att tillsätta en utredning kring för- och nackdelar med att låta uppsatsdelar ingå i de nationella proven.
Skolinspektionen föreslår även ett bedömningsförfarande där elevens identitet är okänd för lärare som bedömer prov. Jag tycker att det låter vettigt att identiteten skall vara okänd för då ”döms” ingen på förhand.
Detta är ett problem som går att lösa om bara viljan finns. Alla har rätt att få en rättvis bedömning oavsett kön, etnicitet m.m.

Helt fel på det i Stockholm

Bildningsnämnden i Stockholm har lyckats med konststycket att göra precis allting fel. Ett beslut tidigare år innebär att det inte finns några extra resurser till barn med läs- och skrivsvårigheter i Stockholm. Barn med dyslexi eller andra inlärningssvårigheter räknas inte, enligt politikerna i Stockholm, som i behov av extra stöd.

Barn med dyslexi och andra inlärningssvårigheter kan med extra hjälp klara av skolan på samma villkor som andra barn. Ett förebyggande arbete med extrahjälp är en billig investering för framtiden, det är alla överens om men ändå finns det politiker som talar vackert och fattar tokiga beslut. Det politikerna i Stockholm tror sig spara in kommer de få betala mångdubbelt i andra änden.

Almedalen

Då var man hemma igen efter en snabbvisit i Visby och Almedalen.

sem
Foto: Sven Pernils

Under Sverigedemokraternas dag höll jag och Richard Jomshof i ett seminarium om mäns våld mot kvinnor. Seminariet var välbesökt och Richard var väl påläst och presenterade en massa siffror och statistik över hur våldsbrotten och sexualbrotten har ökat. Skrämmande och oacceptabel statistik som enligt Richard har lett till att kvinnor i allt större utsträckning anpassar sig och begränsar sig för att inte utsättas. Vi har helt enkelt anpassat oss till brottslingarna, vilket inte är bra samtidigt som jag skulle vilja påstå att det handlar om sunt förnuft att under rådande omständigheter, inte gå ensam på kvällen, inte klä sig allt för utmanande, undvika mörka ställen osv.

Efteråt intervjuades jag av en journalist som frågade om allt från mäns våld mot kvinnor, till kvotering, genus, kvinnoförbundet och naturligtvis om varför SD har så svårt att locka kvinnor till partiet.
Strax efter det medverkade jag i Expressens ”Raka svar” där jag under 20 min svarade på frågor av mycket varierande art. Även här blev det frågor om kvotering, kvinnoförbundet och varför SD inte lockar kvinnor. Jag fick även frågor om skolpolitik och lärarlöner samt om Kent Ekeroth och Avpixlat, den sista svarade jag med att personer före mig har kommenterat den frågan, vår partiledare har kommenterat det och vår pressavdelning har också uttalat sig, så jag tänker inte uttala mig och sen kan du själv välja om du vill gå vidare i intervjun eller inte. Varpå reportern febrilt började bläddra på sin iPad för att komma förbi alla de följdfrågor hon tänkt ställa, snacka om att ha tappat fokus när man hellre pratar Avpixlat än politiska frågor under Almedalsveckan

.BOFd6T6CIAIaQ2Lexp
Foto: Jens Leandersson                       Foto: Markus Wiechel


En annan udda fråga jag fick (förmodligen för att det nu vad en massa tid över) var att jag här på min blogg är ganska personlig, andra politiker brukar akta sig för det men inte jag, menade reportern.
Jag svarade något i stil med att jag är mig själv och vill visa andra att jag är varken mer eller mindre än dem.
Själv tycker jag inte att jag är så personlig på bloggen, med undantag för några inlägg. Samtidigt så signerar jag ju ”verklighetens röst i riksdagen” och det skall ju återspegla hur det verkligen är, att jag är en helt vanlig ”tjej” som kommer från verkligheten dvs. jag är inte född in i politiken, jag har inte någon tidigare utbildning i dessa frågor. Jag flyttade hemifrån när jag var 19 år och fick barn när jag var 20 år.
Jag hoppade av gymnasiet för att börja jobba, jag har levt ekonomiskt knapert men nästan alltid haft jobb. Jag är en helt vanlig person och varför skall jag inte kunna låta det återspeglas i mina inlägg här?

Expressens ”raka svar” gick väl hyfsat bra så jag får vara nöjd med det. Kvällen ägnade vi såklart åt att lyssna på Jimmies Åkesson som om ni frågar mig, höll sitt bästa tal någonsin. Det var inspirerande, känslosamt och fängslande vilket gjorde att man lyssnade till varje stavelse i talet. Efter talet mötte jag en man som tyckte att talet var så bra och han var så stolt att han var nära till tårar, då har man lyckats med sitt tal måste jag säga. Kvällen förlöpte lugnt för min del, det blev mat och en öl tillsammans med partikamrater innan jag gick hem i den kyliga kvällen.

Dagen efter var det dags att åka hem efter en runda nere i Almedalen.
Jag har haft två trevliga dagar i Visby tillsammans med min sambo som dessutom var på plats för första gången. Vi har träffat och umgåtts med massor av fina människor, inte bara partikamrater utan även andra.
Nästa år tänker vi helt klart vara på plats båda två hela veckan.

Verklighetens röst i riksdagen har sagt sitt 🙂

Dagens anförande

Jag lyckades få ihop ett anförande trots att jag säckade ihop totalt i går. Det kom lite ny information på nyheterna i morse som jag bakade in så det märks att jag inte hunnit läsa in mitt anförande så mycket. Ja, ja jag har aldrig påstått att jag är en talare 🙂

Dagens debatt handlade om Skolinspektionens prövningar av ansökningar från enskilda som vill bli skolhuvudmän (friskolor)
Du kan läsa mer om ärendet här

till blogg
Klicka på bilden om du vill se debatten.

Vill du läsa anförandet så får du vänta tills i morgon för då lägger jag ut det (när kammarens protokoll kommer)
Nu skall jag gå och mysa med min sambo, eller vi skall i alla fall lägga oss i sängen och författa en insändare.

Så ser verkligheten ut, vi ses i den. ❤

Verkligheten just i kväll.

Detta är ett högst personligt blogginlägg och är du inte intresserad av att läsa så finns det ett litet kryss i en röd ruta uppe till höger, tryck där!

I dag har jag haft fullt upp, en hel del att göra och till det en del strul. En ganska vanlig dag skulle man kunna säga 🙂
Det är först nu framåt kvällen som tankarna hinner i kapp mig och med risk för att vara allt för personlig så måste jag säga att kvällar som denna är extra jobbiga.
Jag känner mig ensam och övergiven trots att jag själv tackat nej till att umgås med mina fina partikamrater. Jag kan inte släppa de negativa och sorgliga tankarna för att fokusera på det jag borde. Den 15/5 kommer för alltid att vara en sorgens dag för oss. Vi tvingades för ett år sedan att fatta beslut om att avliva vår älskade hund som var sjuk och det jobbigaste är att inte vara hemma med min dotter när jag vet att hon är ledsen. Att veta att hon just nu ligger i sin säng och kämpar mot tårarna utan att jag kan krama om henne svider i mitt hjärta.

Samtidigt så blir jag irriterad på mig själv över mina känslor. Jag har ju all möjlighet att krama henne i morgon, jag är ju lyckligt lottad. Jag blir irriterad därför att jag sitter här i min självömkan medan jag inte i min vildaste fantasi kan sätta mig in i hur min syster och hennes familj mår över att behöva sörja sin lilla ängel som aldrig ens fick en chans till livet. Jag kan se honom framför mig insvept i en fin filt. Jag kan höra gråten, känna hur jag själv kämpade med att ens kunna andas. Jag minns att jag blev arg när prästen sade att gud är med oss, hur tusan kunde han då göra så tänkte jag. Om jag så väl kan minnas och om jag så väl kan komma ihåg smärtan, hur mår då min syster med familj?
Min irritation över mina känslor grundar sig i att jag på något konstigt sätt inte ger mig själv någon rätt att vara ledsen, det känns själviskt på ett sätt som är svårt att förklara. Hur kan jag sitta här och känna mig ensam och tycka synd om mig själv när min syster och hennes familj så här på årsdagen måste vara helt förstörda än en gång?
Denna blogg är till för att beskriva verkligheten med riksdagsarbetet och verkligheten är att det stundtals är lite extra motigt att inte vara omgiven av sin familj, att inte kunna finnas till hands och att inte ha någon att krama om.

Detta är verkligen verklighetens röst som har talat 🙂

En ”ledig” vecka.

Veckan som gått har varit plenfri dvs. inga debatter eller voteringar i kammaren vilket innebär möjlighet till arbete från hemmaplan. Själv har jag tillbringat måndagen och tisdagen i Stockholm och skolriksdagen. Årets stora skolkonferens hade temat Styrning, Ledarskap, Resultat. Antalet besökare vågar jag inte ens uppskatta men det var otroligt välbesökt och föreläsningarna avlöste varandra på löpande band.

Som avslutning på konferensen så träffades alla ditresta SD:are för att summera dagarna och diskutera vår skolpolitik. Vi bestämde oss för att starta en sida på Facebook där vi löpande kan diskutera skolpolitik, hjälpa varandra med frågor som dyker upp lokalt m.m. Vi bestämde oss också för att försöka träffas efter sommaren på en utbildningshelg i dubbel bemärkelse 

Onsdagskvällen tillbringade jag i Sölvesborg bland trevliga partikamrater. Jag var inbjuden till ett gemensamt medlemsmöte för Sölvesborg, Bromölla och Karlshamns kommunföreningar.

2013-05-08-182324-8Z5B1209-150x150   korv  jim
Bilderna är lånade från SD Bromöllas hemsida

Det grillades korv i det fina vädret och efter det så pratade jag om min politiska resa fram till riksdagen. Sedan blev det såklart skolpolitik också och en och annan propaganda för SD-Kvinnor råkade nog smyga sig in. 
Alltid lika trevligt att träffa nya medlemmar för att försöka inspirera dem till att våga ta steget och bli aktiva. Kvällens stora inspiratör var nog trots allt Jimmie Åkesson trots att han mest höll sig i bakgrunden eftersom det var jag som var inbjuden gäst. Men bara att få träffa Jimmie när man kommer som ny medlem har nog sin effekt om jag får gissa.