Här kommer de inlägg som jag påbörjade men inte publicerade, inte så välskrivna men ger i alla fall ett hum om hur jag resonerade kring frågorna.
__
Riksdagen har för ett tag sedan med bred majoritet beslutat att ensamstående kvinnor skall ges rätt till skattefinansierad assisterad befruktning, ett beslut som vi Sverigedemokrater naturligtvis reserverade oss emot. Det finns inte skäl att öppna för att ensamstående ska kunna bli inseminerade inom ramen för svensk hälso- och sjukvård.
Jag kan inte låta bli att fundera över var barnperspektivet tog vägen. Som jag sa i kammaren för någon vecka sedan, barn har rätt att lära känna båda sina föräldrar. Kvinnors rätt att skaffa barn verkar större än barnens rätt till en mamma och pappa. Anknytningen till pappan är ju så viktig i andra sammanhang, pappor måste ta mer ansvar, pappor måste ta ut mer föräldraledighet mm. Alla dessa argument faller som korthus när man genom riksdagsbeslutet underminerar barnets behov av en pappa.
Jag är helt övertygad om att pappan är viktig för barnen och att det behövs fler närvarande pappor i barns liv och inte färre.
___________________
Tack vare Sverigedemokraternas ödmjukhet så skall regeringen omförhandla skatteavtalet med Danmark. Sverigedemokraterna ser till förslaget och inte till vem eller vilka som lagt det, allt för att kunna driva den politik vi tror gynnar Sverige bäst.
Jag har personligen själv motionerat om detta och SD har också i skatteutskottet reserverat sig emot regeringens avslag. I de bästa av världar så borde partier som har likvärdiga motioner och reservationer kunna enas om en reservation för att vara säkra på att den går igenom, men så är tyvärr sällan fallet. Övriga partier verkar hellre se att deras förslag faller än att göra gemensam sak med SD. Kan detta då kallas för att ha Sveriges bästa för ögonen? Nej, det kan det såklart inte. Hur viktig kan en motion vara för dem om de inte gör allt för att den skall gå igenom?
Däremot går det jättebra att stå i media och ta åt sig äran och det går jättebra för media att utelämna den där lilla detaljen om att SD faktiskt var vågmästare och helt avgörande i frågan. Vår ödmjukhet bestod i att, för att förslaget skulle gå igenom så släppte vi prestigen om att rösta på vårt eget förslag (exakt samma innebörd) och stöttade istället S; V och MP:s reservation, allt för att förslaget inte skulle falla.
___
I två artiklar tog Svenska Dagbladet för ett tag sedan upp ämnet bluffakturor, ett mycket aktuellt ämne för företagare. Svensk Handel har gjort beräkningar som visar att bluffakturor omsätter minst 1,2 miljarder kronor årligen – en hisnande summa!
Dessutom är de som står bakom företagen som skickar bluffakturor ofta grovt kriminella som ser denna typ av bedrägeri som ett snabbt sätt att komma över större summor. Flera av morden som begåtts i Malmö på den senaste tiden är kopplade till olika former av blufföretag, detta enligt Malmöpolisen. Att starta ett inkassobolag är idag på tok för lätt och det måste till en åtstramning utav detta.
Det finns inkassobolag som livnär sig på att köpa upp skulder för att inkassera dem och det med betydligt högre ränta, de köper till och med upp skulder som hos kronofogden egentligen redan är preskriberade, som sedan den redan hårt skuldsatte inte reagerar över eftersom de sällan ens öppnar kuverten med texten inkasso.
Det är lätt att tycka att de som är skuldsatta får skylla sig själva men så enkelt är inte verkligheten. I de flesta fall så är grundsumman betald och det är räntor och avgifter som tickar pengar.
Som ni märker så finns det mycket att jobba med. Vi måste skärpa straffen för bedrägeri, vi måste göra det svårare att starta inkassobolag, vi måste arbeta hårdare för att förebygga skuldsättning och vi måste se över vad vi kan göra för att komma till rätta med ”försäljning” av skulder.
_______
